Annorlunda metod
Under årens lopp som röstspecialist, logoped o. sångerska har Yvonne af Ugglas utvecklat sin röstträning till att övergå i sångträning. Den blir både roligare och effektivare.
Alla människor har förutsättningar att kunna sjunga. Det är lika självklart, som att alla kan lära sig att läsa och att räkna. För somliga tar det längre tid - men med mer eller mindre mycket träning, så lyckas alla förr eller senare. Alla kan också träna upp ett tillräckligt gott gehör, för att kunna sjunga. De som "föds" med ett gott gehör har ett mer utvecklat hörselsinne redan från början - precis som vissa verkar ha en naturlig matematikbegåvning.
Med gehör menar jag här förmågan bedöma, uppfatta och minnas tonhöjder och olika toners relationer. De som inte har denna naturliga gehörsbegåvning, eller tränat sitt gehör tidigare, kommer att träna upp detta genom de speciella gehörsövningar, som jag väver in i de nödvändiga och viktiga s.k. uppsjungningsövningarna, som vi har varje gång. Vi börjar med att träna upp sångrösten först i det s.k. bröstregistret - det lägre register (omfång), som nästan alltid män sjunger i och som altsångare (kvinnor) oftast sjunger i - dvs. det register, som man använder när man talar.
Min uppfattning är att det är lättare att sjunga rent ( rätt ton/inte falskt) i detta låga omfång (bröstregistret), än i det höga tonläge (mellan- o. falsett/huvudregistret), som tyvärr används vid t.ex. psalmsång o. vissång mm.... Väldigt många sångböcker, psalmer i psalmboken, visböcker m. folkvisor, Taube, Bellman, Sjöberg m.m. står skrivna (är satta) i rel. höga sättningar/tonarter, vilket medför att det är svårt för otränade att kunna sjunga med i dessa höga tonlägen.
Tekniskt sett krävs det en viss skolning att sjunga vackert i mellan- o. falsett/huvudregistret, och det är för de otränade svårare att tom. finna rätt tonhöjd. Har man dessutom otränat gehör, så hör och vet man inte riktigt om det är/låter rätt. Dessutom kan en "spänd" ton med många övertoner inblandade, skenbart låta som en högre ton än vad den egentligen är, vilket kan förvirra den otränade.
De som lyckats sjunga och musicera från tidiga barnsben, verkar vara oförstående att detta överhuvudtaget kan vara ett problem för de som vill börja sjunga efter t.ex. tonåren. Det är liksom solklart att höra och göra rätt för dem. Klassiskt skolade kvinnliga sångare-( opera, operett, romans etc.) sjunger i ett sådant registeromfång att de flesta av sångstyckets toner sjungs i mellan och huvud(falsett)register. (I detta register läge ställs stämbanden, om, så att de vibrerar på ett annorlunda sätt, se nedan).
Mycket höga toner tycks imponera och kunna skapa en alldeles speciell "feeling" för åhöraren. Man kanske förväntar sig få höra det "höga C:et".
Man är naturligt skapad för ett visst registeromfång, men genom skolning och träning kan detta vidgas, och det verkar vara speciellt intressant att utvidga registret uppåt (öka förmågan att kunna sjunga höga toner). (hög tonhöjd =hög frekvens). Till skillnad från en stark ton. "Höj rösten" blir för många att både tala starkare, men även högre (högre ton/gällare). Det senare blir onaturligt- ofta spänt och tröttar talaren) Min erfarenhet är utan tvekan att det är lättare för den stora massan ("för vanligt folk") och otränade att sjunga både vackert och (ton)rent i det registeromfång, som man talar i. Stämbandsmuskulaturen är ju bäst tränad i det register, som alla använder i sitt dagliga tal.
Stämbanden används i hela sin längd och bredd på ett avspänt sätt i bröstregistret (talregistret). Därför sjunger vi i mina körer oftast i lägre sättningar än sångerna är skrivna i sångböckerna, vilket för musikfolk betyder, att jag har transponerat ner noterna. 2-5 tonsteg. Jag sätter i princip ned så pass långt/lågt att musikstyckets högsta ton kan sjungas i bröstregistret av nästan alla. När vi väl tränat upp rösten prövar vi att sjunga även i högre tonomfång.
Vi är ju alla lite olika. Män har oftast längre o. tjockare stämband (efter målbrottet) än kvinnor, och män sjunger då i en oktav lägre än damer. Om män och kvinnor sjunger samma melodi, så sjunger de "samma" toner, men männen ligger en oktav lägre. (basar kanske tom. nästan två oktaver lägre) Herrarnas toner (grundtoner), som då har hälften (eller t.o.m.1/4-del) så högt svängningstal uppfattas med örat som samma ton, men betydligt lägre (djupare).
Konventionella körer: Om alla i en kör sjöng exakt samma melodi, dvs i exakt samma ton samtidigt - blir det allsång, eller en unison kör. Svårare, men mycket mer spännande och vackrare blir om man "skriver om" melodin och sänker den ( vanligast/konventionellt ) t.ex. några toner, eller höjer den (ovanligt i konv. körer). Då får vi en sk. altstämma, som sjungs samtidigt med melodistämman.
Man kan emellertid inte para ihop de olika stämmornas toner med varandra, hur lättvindigt som helst, t.ex. sänka altstämman med ett samma antal toner rakt över. De olika stämmornas toner klingar då inte alltid vackert (harmoniskt) ihop, ibland blir det a-tonalt eller mindre vackert.
De olika tonerna i stämmorna måste harmoniera med varandra. Detta medför att t.ex altstämman ( dess egen melodi) låter lite annorlunda än själva melodistämman.
Att höra någon sjunga solo en stämma till en välkänd melodi, kan låta konstigt (fel, svårt) för den ovane.
I en konventionell blandad kör ( män o. kvinnor), finns oftast en sopran- resp. alt-stämma för damer och en tenor.-resp. bas-stämma för herrar. (Sopranstämman utgör här själva melodin).
Hos oss, som däremot både föredrar och vill träna/lära i lägre tonhöjder eller rättare sagt i lägre tonarter/sättningar, sjungs alltså melodistämman (som ju är den man känner igen ) i ett lågt alt-läge av merparten. De flesta herrar /basar/ sjunger också melodin, men en oktav lägre.
Som en grov jämförelse kan sägas att min annorlunda sopranstämma ligger på mycket lågt soprantonläge, jämfört med en vanlig kör med konventionell musiksättning. Det säger en hel del, och man kan förstå att jag har måst sätta ner alla våra melodier 2-5 toner, så att altarna kan klara det, utan att tvingas in i huvud/falsett-registret.
Med gehör menar jag här förmågan bedöma, uppfatta och minnas tonhöjder och olika toners relationer. De som inte har denna naturliga gehörsbegåvning, eller tränat sitt gehör tidigare, kommer att träna upp detta genom de speciella gehörsövningar, som jag väver in i de nödvändiga och viktiga s.k. uppsjungningsövningarna, som vi har varje gång. Vi börjar med att träna upp sångrösten först i det s.k. bröstregistret - det lägre register (omfång), som nästan alltid män sjunger i och som altsångare (kvinnor) oftast sjunger i - dvs. det register, som man använder när man talar.
Min uppfattning är att det är lättare att sjunga rent ( rätt ton/inte falskt) i detta låga omfång (bröstregistret), än i det höga tonläge (mellan- o. falsett/huvudregistret), som tyvärr används vid t.ex. psalmsång o. vissång mm.... Väldigt många sångböcker, psalmer i psalmboken, visböcker m. folkvisor, Taube, Bellman, Sjöberg m.m. står skrivna (är satta) i rel. höga sättningar/tonarter, vilket medför att det är svårt för otränade att kunna sjunga med i dessa höga tonlägen.
Tekniskt sett krävs det en viss skolning att sjunga vackert i mellan- o. falsett/huvudregistret, och det är för de otränade svårare att tom. finna rätt tonhöjd. Har man dessutom otränat gehör, så hör och vet man inte riktigt om det är/låter rätt. Dessutom kan en "spänd" ton med många övertoner inblandade, skenbart låta som en högre ton än vad den egentligen är, vilket kan förvirra den otränade.
De som lyckats sjunga och musicera från tidiga barnsben, verkar vara oförstående att detta överhuvudtaget kan vara ett problem för de som vill börja sjunga efter t.ex. tonåren. Det är liksom solklart att höra och göra rätt för dem. Klassiskt skolade kvinnliga sångare-( opera, operett, romans etc.) sjunger i ett sådant registeromfång att de flesta av sångstyckets toner sjungs i mellan och huvud(falsett)register. (I detta register läge ställs stämbanden, om, så att de vibrerar på ett annorlunda sätt, se nedan).
Mycket höga toner tycks imponera och kunna skapa en alldeles speciell "feeling" för åhöraren. Man kanske förväntar sig få höra det "höga C:et".
Man är naturligt skapad för ett visst registeromfång, men genom skolning och träning kan detta vidgas, och det verkar vara speciellt intressant att utvidga registret uppåt (öka förmågan att kunna sjunga höga toner). (hög tonhöjd =hög frekvens). Till skillnad från en stark ton. "Höj rösten" blir för många att både tala starkare, men även högre (högre ton/gällare). Det senare blir onaturligt- ofta spänt och tröttar talaren) Min erfarenhet är utan tvekan att det är lättare för den stora massan ("för vanligt folk") och otränade att sjunga både vackert och (ton)rent i det registeromfång, som man talar i. Stämbandsmuskulaturen är ju bäst tränad i det register, som alla använder i sitt dagliga tal.
Stämbanden används i hela sin längd och bredd på ett avspänt sätt i bröstregistret (talregistret). Därför sjunger vi i mina körer oftast i lägre sättningar än sångerna är skrivna i sångböckerna, vilket för musikfolk betyder, att jag har transponerat ner noterna. 2-5 tonsteg. Jag sätter i princip ned så pass långt/lågt att musikstyckets högsta ton kan sjungas i bröstregistret av nästan alla. När vi väl tränat upp rösten prövar vi att sjunga även i högre tonomfång.
Vi är ju alla lite olika. Män har oftast längre o. tjockare stämband (efter målbrottet) än kvinnor, och män sjunger då i en oktav lägre än damer. Om män och kvinnor sjunger samma melodi, så sjunger de "samma" toner, men männen ligger en oktav lägre. (basar kanske tom. nästan två oktaver lägre) Herrarnas toner (grundtoner), som då har hälften (eller t.o.m.1/4-del) så högt svängningstal uppfattas med örat som samma ton, men betydligt lägre (djupare).
Konventionella körer: Om alla i en kör sjöng exakt samma melodi, dvs i exakt samma ton samtidigt - blir det allsång, eller en unison kör. Svårare, men mycket mer spännande och vackrare blir om man "skriver om" melodin och sänker den ( vanligast/konventionellt ) t.ex. några toner, eller höjer den (ovanligt i konv. körer). Då får vi en sk. altstämma, som sjungs samtidigt med melodistämman.
Man kan emellertid inte para ihop de olika stämmornas toner med varandra, hur lättvindigt som helst, t.ex. sänka altstämman med ett samma antal toner rakt över. De olika stämmornas toner klingar då inte alltid vackert (harmoniskt) ihop, ibland blir det a-tonalt eller mindre vackert.
De olika tonerna i stämmorna måste harmoniera med varandra. Detta medför att t.ex altstämman ( dess egen melodi) låter lite annorlunda än själva melodistämman.
Att höra någon sjunga solo en stämma till en välkänd melodi, kan låta konstigt (fel, svårt) för den ovane.
I en konventionell blandad kör ( män o. kvinnor), finns oftast en sopran- resp. alt-stämma för damer och en tenor.-resp. bas-stämma för herrar. (Sopranstämman utgör här själva melodin).
Hos oss, som däremot både föredrar och vill träna/lära i lägre tonhöjder eller rättare sagt i lägre tonarter/sättningar, sjungs alltså melodistämman (som ju är den man känner igen ) i ett lågt alt-läge av merparten. De flesta herrar /basar/ sjunger också melodin, men en oktav lägre.
Som en grov jämförelse kan sägas att min annorlunda sopranstämma ligger på mycket lågt soprantonläge, jämfört med en vanlig kör med konventionell musiksättning. Det säger en hel del, och man kan förstå att jag har måst sätta ner alla våra melodier 2-5 toner, så att altarna kan klara det, utan att tvingas in i huvud/falsett-registret.
I konventionell s.k. Allsång ( den på Skansen) kan verkligen inte alla sjunga med. (musiker, sångare, sångledare den s.k.eliten följer alljämt konventionella sättningar. Det är enklast så, kanske möjligen vackrast och inte svårt för den som redan kan. Men för alla andra !!??)
Sedan jag började med "Kör för Alla", som verkligen är för alla, så har det dykt upp många kollegor med samma budskap, men de flesta sjunger alltjämt i konventionella sättningar, och då kan inte alla hänga med hela vägen, och då har man inte heller anammat tankegången i mitt budskap.
I konventionella körer ligger alltså oftast melodistämman (grundmelodin) i det höga sopranläget, (som jag nämnde ovan), medan de övriga är lägre satta. Men hos mig gör vi alltså oftast tvärtom, eftersom de flesta har lättare att sjunga både rent (ej falskt) och vackert i bröstregistret, och det är dessutom lättare att känna igen och memorera själva grundmelodin.
De som lär sig/kan och vill sjunga i högre tonläge, gör detta i min sopran/(tenor)stämma, och får då även den fascinerande extra lilla svårigheten att göra detta i den av mig skrivna (lite annorlunda) högre stämman. Det jag här beskriver avseende registeromfång, gäller enl. mitt förmenande för de flesta, och speciellt för kvinnor.
Naturligtvis finns det en del (höga sopraner t.ex.), som har kortare stämband och som tycker redan från början att det är behagligare att sjunga i ett högre registerläge.
Men enl. min långa logopediska och sångpedagogiska erfarenhet vågar jag påstå, utan att för den skull vetenskapligt ha bevisat det, så är en mycket stor del av befolkningen - kanske tom. den största delen, mer lämpade att få sjunga i lägre sättningar, än de som alltför ofta tillämpas i dag. Dagens sättningar passar kanske det fåtal som är skapade härför, de tränade, eliten osv.. Om det är vackrare, mer "spännande," med höga sättningar må vara en sak, men jag vill nå den "tysta majoriteten" så att även de kan röstträna och sjunga och att de därmed kan uppleva sångens glädje och den ökande själsharmoni, som sjungandet bevisligen ger. Man blir glad av att sjunga därför att det utsöndras oxytogen ( må-bra-hormon ) då man sjunger . Dessutom förbättras immunförsvaret när man sjunger. Så man blir helt enkelt friskare av att sjunga enl. ny forskning.
Men att bryta konventioner tar tid, det är mödosamt att transponera (ändra höja- sänka) tonarten på melodistämman och skapa nya passande sättningar, så jag kan förstå att det kan vara besvärligt för en del konservativa och eliten Vi sjunger inte alla sånger i stämmor, utan en del sjunger vi unisont som allsånger, ibland i kanon. För att få kraft och styrka när man sjunger (och även talar) är bukandningen en viktig utgångspunkt. Vid varje körtillfälle tränar vi bukstödet genom bukandningsövningar. Bukandas gör Du genom att Du på inandningen föreställer Dig att Du doftar på en blomma - då vidgas näsborrarna och näsans hålrum, vilket ger en god förutsättning för en klangfull och avspänd tonbildning.
En förutsättning för att sångrösten skall fungera så bra som möjligt, är att talrösten ligger rätt, därför startar vi även med tal-röstövningar vid varje kör-tillfälle (det är ju bra att samtidigt träna att använda talrösten effektivt och riktigt). Detta motsvarar den uppvärmning varje idrottsman gör inför varje träning eller tävling. Det viktigaste momentet i röstträningen är att lära känna sitt naturliga och avspända taltonläge.
I spända och stressade situationer är det lätt hänt att rösten spänns och att den t.o.m. kan åka upp i "falsett". Att gäspa är ett effektivt knep att få stämbanden avspända. Det beror på att struphuvudet sjunker då man gäspar. När man gäspar öppnas också hålrummen i munhålan och svalget och röstklangen blir fyllig. Gäspa och säg i fallande tonhöjd Hå Ho Ha osv. Träna alla vokaler. Förläng vokalövningen: Hå-å, Ho-o, He-e osv.. Ett m-ljud före vokaler ger god klang: Må-å-å. Genom daglig träning -"röstgymnastik"- tränar man sin röstkondition, så att man får en röst, som håller i alla situationer. Röstkvalite'n förbättras, knarrighet och svag röststyrka genom läckage försvinner. Samtidigt påverkas sångrösten positivt av talröstövningarna.
Att sänka struphuvudet och att vidga svalget är lika viktigt för sångrösten. Tekniken är på detta sätt i mycket gemensam för sång och tal. ( Att många pop.-vis.- o. rocksångare inte alltid sjunger med "rätt" teknik (och också ibland får röstbesvär) må vara deras sak, de får (skapar) ju i varje fall sitt eget kanske unika sound (feeling), vilket i sig kan vara njutbart eller effektfullt etc. och därmed tom. guld värt.) Tag med Dig en bandspelare till några körtillfällen och spela in tal.- o. sångövningarna, så är det lättare att träna hemma.
Gör sedan övningarna ("röst.- o. sånggymnastik) flera gånger per dag i duschen-i bilen-i köket-, så förspiller Du ingen extra tid- annars blir det inte av, försåvitt Du inte är alldeles extra starkt motiverad. Sjung sedan Din favoritsång efter Din "uppsjungning, och försök våga "sjunga ut" med full kraft och inlevelse, och känn hur Du bygger upp Ditt självförtroende mer och mer.
Varmt välkommen till kören och lycka till
De som lär sig/kan och vill sjunga i högre tonläge, gör detta i min sopran/(tenor)stämma, och får då även den fascinerande extra lilla svårigheten att göra detta i den av mig skrivna (lite annorlunda) högre stämman. Det jag här beskriver avseende registeromfång, gäller enl. mitt förmenande för de flesta, och speciellt för kvinnor.
Naturligtvis finns det en del (höga sopraner t.ex.), som har kortare stämband och som tycker redan från början att det är behagligare att sjunga i ett högre registerläge.
Men enl. min långa logopediska och sångpedagogiska erfarenhet vågar jag påstå, utan att för den skull vetenskapligt ha bevisat det, så är en mycket stor del av befolkningen - kanske tom. den största delen, mer lämpade att få sjunga i lägre sättningar, än de som alltför ofta tillämpas i dag. Dagens sättningar passar kanske det fåtal som är skapade härför, de tränade, eliten osv.. Om det är vackrare, mer "spännande," med höga sättningar må vara en sak, men jag vill nå den "tysta majoriteten" så att även de kan röstträna och sjunga och att de därmed kan uppleva sångens glädje och den ökande själsharmoni, som sjungandet bevisligen ger. Man blir glad av att sjunga därför att det utsöndras oxytogen ( må-bra-hormon ) då man sjunger . Dessutom förbättras immunförsvaret när man sjunger. Så man blir helt enkelt friskare av att sjunga enl. ny forskning.
Men att bryta konventioner tar tid, det är mödosamt att transponera (ändra höja- sänka) tonarten på melodistämman och skapa nya passande sättningar, så jag kan förstå att det kan vara besvärligt för en del konservativa och eliten Vi sjunger inte alla sånger i stämmor, utan en del sjunger vi unisont som allsånger, ibland i kanon. För att få kraft och styrka när man sjunger (och även talar) är bukandningen en viktig utgångspunkt. Vid varje körtillfälle tränar vi bukstödet genom bukandningsövningar. Bukandas gör Du genom att Du på inandningen föreställer Dig att Du doftar på en blomma - då vidgas näsborrarna och näsans hålrum, vilket ger en god förutsättning för en klangfull och avspänd tonbildning.
En förutsättning för att sångrösten skall fungera så bra som möjligt, är att talrösten ligger rätt, därför startar vi även med tal-röstövningar vid varje kör-tillfälle (det är ju bra att samtidigt träna att använda talrösten effektivt och riktigt). Detta motsvarar den uppvärmning varje idrottsman gör inför varje träning eller tävling. Det viktigaste momentet i röstträningen är att lära känna sitt naturliga och avspända taltonläge.
I spända och stressade situationer är det lätt hänt att rösten spänns och att den t.o.m. kan åka upp i "falsett". Att gäspa är ett effektivt knep att få stämbanden avspända. Det beror på att struphuvudet sjunker då man gäspar. När man gäspar öppnas också hålrummen i munhålan och svalget och röstklangen blir fyllig. Gäspa och säg i fallande tonhöjd Hå Ho Ha osv. Träna alla vokaler. Förläng vokalövningen: Hå-å, Ho-o, He-e osv.. Ett m-ljud före vokaler ger god klang: Må-å-å. Genom daglig träning -"röstgymnastik"- tränar man sin röstkondition, så att man får en röst, som håller i alla situationer. Röstkvalite'n förbättras, knarrighet och svag röststyrka genom läckage försvinner. Samtidigt påverkas sångrösten positivt av talröstövningarna.
Att sänka struphuvudet och att vidga svalget är lika viktigt för sångrösten. Tekniken är på detta sätt i mycket gemensam för sång och tal. ( Att många pop.-vis.- o. rocksångare inte alltid sjunger med "rätt" teknik (och också ibland får röstbesvär) må vara deras sak, de får (skapar) ju i varje fall sitt eget kanske unika sound (feeling), vilket i sig kan vara njutbart eller effektfullt etc. och därmed tom. guld värt.) Tag med Dig en bandspelare till några körtillfällen och spela in tal.- o. sångövningarna, så är det lättare att träna hemma.
Gör sedan övningarna ("röst.- o. sånggymnastik) flera gånger per dag i duschen-i bilen-i köket-, så förspiller Du ingen extra tid- annars blir det inte av, försåvitt Du inte är alldeles extra starkt motiverad. Sjung sedan Din favoritsång efter Din "uppsjungning, och försök våga "sjunga ut" med full kraft och inlevelse, och känn hur Du bygger upp Ditt självförtroende mer och mer.
Varmt välkommen till kören och lycka till